Att lära sig skriva

authorDet låter kanske dumt för lära sig skriva gjorde man ju för jättelänge sen. Och sen tränar man en hel massa genom hela skolan. Åtminstone gjorde man det. Men det hjälpte inte riktigt mig, min handstil är vedervärdig och inte ens med lite god vilja kan man säga att min skrivstil är vacker. Fast det var inte det jag menade, eller?

Jo, kanske. Jag upptäckte nämligen i veckan att det här med att skriva på dator förändrar mycket av min tankeverksamhet. Jag låter fingrarna gå och suddar fort som katten så jag skriver samtidigt som jag tänker. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt men framförallt så fastnar tanken hela tiden på meningen, eller ordet, jag håller på att skriva och fortsätter inte vidare till nästa formulering.

Häromdagen provade att ta fram mitt block och en blyertspenna när jag satte mig på tåget och så skrev jag ner en mening som jag haft i huvudet ganska länge men som aldrig riktigt visat var den hör hemma. Pennan skrev och medan pennan skrev vandrade tanken vidare. När nästa mening var formulerad skrev jag ned den och huvudet passade på att hoppa till nästa, och till nästa, och så vidare. Det var befriande.Det var som att jag instinktivt formulerade mig mer noggrant när jag visste att det var jobbigare att sudda och skriva om. Inte för att det borde stoppat mig, jag strök och ändrade fritt ändå, men undermedvetet så blev det ändå så.

Sen satte jag mig ner och skulle skriva ett blogginlägg här och fastnade i samma spår igen. Skrev en mening, suddade, skrev den igen lite annorlunda. Mycket märkligt. Men det kanske handlar om det. Bokstäverna på pappret kanske är lite mer permanenta än de på skärmen så de hinner passera två, tre gånger genom hjärnan innan de letar sig ut till pennan medan de på datorn kan gå direkt till fingrarna utan att passera filtret där bakom ögonen.

Hur gör ni när ni skriver? Papper och penna, dator, diktafon kanske?