Folktro och jag

Kittelsen_500561aFolktro är något som alltid fascinerat mig. Näcken som spelar i forsen eller vättarna som härjar i skogen lyckas alltid trollbinda mig. Att jag hade en farmor som mer än gärna berättade “sanna” historier har nog haft ett finger i spelet också.

Folktro är, kort och gott, något man inom en viss folkgrupp tror på; ofta övernaturliga förklaringar på svårförklarliga fenomen. Hur folk har sett någonting och sedan konstruerat en fantastisk berättelse för att kunna berätta det vidare. Men det som fascinerar mig mest är att folktro verkar finnas i alla kulturer på hela jorden. Överallt där det finns människor finns det ett behov av att både förklara saker och berätta historier. Det är liksom själva kärnan i det här med att vara författare.

Det första jag minns är när vi satt i bilen och åkte hem från farmor och farfar. Ute på fältet spelade dimman och mamma sa: “Titta på älvorna som dansar!”. Jag kunde föreställa mig hur de virvlade runt, runt, alldeles för fort för mig att kunna urskilja något annat än de vita slöjorna. Sedan var jag fast. Jag satt i knät på min farmor och bad henne berätta mer om älvorna, om trollen på berghällen och rået i skogsbrynet. När jag blev lite äldre läste hon böcker och berättade spökhistorier istället och kvar var det lite övernaturliga i botten. Det fastnade och fortfarande idag lyssnar jag gärna på folk som berättar om vad som har hänt i deras trakter.

Sådana upplevelser vill jag att andra ska ha också. Kanske människor som inte är uppvuxna i ett sammanhang där man berättade om konstigheter och magi. Vetenskapen är fantastisk och kan förklara så enormt mycket men i dess spår förlorar vi också mycket av de traditionella berättelserna. Ingen tror längre att en liten tomte smyger runt på gården och ser till att korna har det bra eller att det var en jätte som kastade det där irrblocket som ligger i närheten av prästgården. Därför skriver jag ofta berättelser där tron på lite övernaturliga saker kommer fram, och ibland visar de sig vara övernaturliga också. Och, självklart, för att jag själv fortfarande fascineras av det.

Vad har du för relation till folktron?

 

Bilden är Nøkken av Teodor Kittelsen (1857-1914), mitt favoritkonstverk och den som gav mig idén till min novell “Hinspolskan” som finns att läsa i Tidningen Skriva #3 2013.